Sakta men säkert tar vårat lilla hus babysteps mot att bli vårat hem. Men det går trögt med sovrummet. Jonas började måla taket i onsdags men det borde jag aldrig låtit honom hålla på med. Jag försökte rätta till hans misstag igår men blev bara svettig, fly förbannad och vitprickig. Vi har numera ett zebrarandigt tag. Så nu ska jag kräla i stoftet om att en kunnigare människa ska komma och rädda mig. Jag vill ju börja måla väggarna och få upp tapeten. [Jag ska kräla lite till i stoftet för att den där kunniga människan ska sätta upp dom åt mig så det blir - rakt.] Jag är så kär i min tapet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar