Sol, sol, sol
På min termometer är det nollgradigt nu. Det är bara för att den ligger precis i solen på altanen. Men jag tittar på den och njuter.
Idag har jag varit och laggt om mitt magsår för det läcker något så grönjävligt. *mys mys* Innan jag åkte viskade jag till Jonas [som sov...] att vi kunde väl städa lite lagomt tillsammans, rensa ur och leka vårstädning typ. "Hmmmm..." grymtade han och jag tolkade det som ett ja. Men när jag kom hem låg han fortfarande och sov, det gör han nu med. Så jag får väl ta tag i det själv. Jag tänkte börja med att rensa kylskåpet och torka ur. Kanske ta bort blåa plasten som suttit där sen juli? Oj, oj, the wind of change...
onsdag, februari 24, 2010
söndag, februari 21, 2010
Nostalgi
Idag har jag fikat och pratat om livet med Caroline. Då fick jag tillbaka livsgnistan igen. *puh* Sen åkte jag till Philiph och tittade på hans nya lägenhet och efter det åkte vi till ICA i Älmsta. Vi pratade massa minnen, speciellt om sommaren 2005. Det var nog den bästa i våra liv. Vi var 20 år, hade en skitbil och hade precis börjat upptäcka vår vackra vänskap. Nu när jag kom hem till vårat tomma hus började jag läsa igenom mina blogginlägg från den tiden. Vad mycket roligare och 20-årigare jag var på den tiden. Lite smått martyrisk, lustig och ung. Det var en väldigt hysterisk och händelsefull tid. När jag nu fått lite distans till lidandet jag gick igenom då kan jag tycka att det var ganska gulligt och extremt nyttigt. Jag gör nämligen aldrig om mina misstag. *Peppar peppar*
Nu får du *som vet vem du är* sluta läsa för jag ska skriva vad jag ska ställa mig och laga till för middag:
Vitllöksmarinerad kycklingfilé med stekt haloumi, tärnade tomater, ungsbakade sparrispotatisar, vanlig sparris och guacamole. Shit vad hungrig jag blev.
Idag har jag fikat och pratat om livet med Caroline. Då fick jag tillbaka livsgnistan igen. *puh* Sen åkte jag till Philiph och tittade på hans nya lägenhet och efter det åkte vi till ICA i Älmsta. Vi pratade massa minnen, speciellt om sommaren 2005. Det var nog den bästa i våra liv. Vi var 20 år, hade en skitbil och hade precis börjat upptäcka vår vackra vänskap. Nu när jag kom hem till vårat tomma hus började jag läsa igenom mina blogginlägg från den tiden. Vad mycket roligare och 20-årigare jag var på den tiden. Lite smått martyrisk, lustig och ung. Det var en väldigt hysterisk och händelsefull tid. När jag nu fått lite distans till lidandet jag gick igenom då kan jag tycka att det var ganska gulligt och extremt nyttigt. Jag gör nämligen aldrig om mina misstag. *Peppar peppar*
Nu får du *som vet vem du är* sluta läsa för jag ska skriva vad jag ska ställa mig och laga till för middag:
Vitllöksmarinerad kycklingfilé med stekt haloumi, tärnade tomater, ungsbakade sparrispotatisar, vanlig sparris och guacamole. Shit vad hungrig jag blev.
torsdag, februari 18, 2010
Horror
Jag skrek nyss för mig själv så att fönsterrutorna skallrade. Tv3 gjorde reklam för "Petra Mede Show". Hur hål i huvudet är det att ge PETRA MEDE en egen show? Vad säger ni Sverige, ska vi köra en nationell bojkott?
Egentligen skulle jag bara skriva att jag mår lite bättre för varje dag som går, att jag har ätit alldeles för mkt pasta idag och min minimerade tarm gillade det inte alls. Imorgon blir det protein, protein, protein...och lite sparris. Förhoppningsvis åker Philiph med mig till Älmsta så vi kan umgås lite. Nu ska jag koka te och glo på feel-good-film.
Fotnot: Jag pratade med John idag och vi hade en riktig konversation! Han frågade om jag mådde bra och jag frågade tillbaka. Han frågade vad jag skulle göra ochsjälv skulle han göra chokladbollar. Så fruktansvärt kul dom är i treårsåldern. I must åk to Arboga snarast.
Jag skrek nyss för mig själv så att fönsterrutorna skallrade. Tv3 gjorde reklam för "Petra Mede Show". Hur hål i huvudet är det att ge PETRA MEDE en egen show? Vad säger ni Sverige, ska vi köra en nationell bojkott?
Egentligen skulle jag bara skriva att jag mår lite bättre för varje dag som går, att jag har ätit alldeles för mkt pasta idag och min minimerade tarm gillade det inte alls. Imorgon blir det protein, protein, protein...och lite sparris. Förhoppningsvis åker Philiph med mig till Älmsta så vi kan umgås lite. Nu ska jag koka te och glo på feel-good-film.
Fotnot: Jag pratade med John idag och vi hade en riktig konversation! Han frågade om jag mådde bra och jag frågade tillbaka. Han frågade vad jag skulle göra ochsjälv skulle han göra chokladbollar. Så fruktansvärt kul dom är i treårsåldern. I must åk to Arboga snarast.
onsdag, februari 17, 2010
15 minutes of fame
Idag var jag med i tidningen:
http://www.norrteljetidning.se/nyheter/artiklar/id/14350
Både Carro och jag störde mig på att de inte skrev "ung kvinna" istället för "kvinna". Jag känner mig medelålders. Dessutom opererade de ju inte på måfå. Jag fick ju röntka fram problemet först.
Idag var jag med i tidningen:
http://www.norrteljetidning.se/nyheter/artiklar/id/14350
Både Carro och jag störde mig på att de inte skrev "ung kvinna" istället för "kvinna". Jag känner mig medelålders. Dessutom opererade de ju inte på måfå. Jag fick ju röntka fram problemet först.
fredag, februari 12, 2010
Håll en tumme
Nyss kom det in en sköterska och gav mig antibiotikadropp. Men hon fattade inte varför sa hon. Sen undrade hon om nån pratat med mig om planerna för helgen, om jag skulle få åka hem något. Hon tyckte absolut att jag skulle få permission och komma tillbaka på måndag [det enda som talade emot det var mitt låga blodvärde, 85 är en piss-siffra!], jag blev lycklig och sa åt henne att kämpa för det på ronden! Jag längtar så efter mitt soffhörn och att få sova bredvid Jonas.
Nu hejar vi på min bästa sköterska! Go, go, go!
Nyss kom det in en sköterska och gav mig antibiotikadropp. Men hon fattade inte varför sa hon. Sen undrade hon om nån pratat med mig om planerna för helgen, om jag skulle få åka hem något. Hon tyckte absolut att jag skulle få permission och komma tillbaka på måndag [det enda som talade emot det var mitt låga blodvärde, 85 är en piss-siffra!], jag blev lycklig och sa åt henne att kämpa för det på ronden! Jag längtar så efter mitt soffhörn och att få sova bredvid Jonas.
Nu hejar vi på min bästa sköterska! Go, go, go!
torsdag, februari 11, 2010
Dagen idag
Dagen idag har varit hemsk. Inte värsta sorten...men en en sjua typ på VAS-skalan. VAS-skalan kör vi stenhårt med här på sjukhuset. "Jag har ont!" säger jag och direkt kommer motfrågan lite småstöddigt "Jaja, hur högt på VAS-skalan?". Man ska alltså gradera sin smärta från ett till tio för att de ska kunna skriva ner det i sina viktiga papper. Men smärttröskeln är ju olika för alla, jag har talat om hur skeptisk jag är men dom frågar mig ändå. Och klottrar i sina papper. Men meducin får jag i alla fall. *nöjd*
Fast idag har jag gråtit väldigt mycket. Det kommer en konstig känsla över mig och så gråter jag. När jag var ut och åt lunch ringde mamma och jag hörde John i bakgrunden, dåvarjag tvungen att lägga på för det började bränna bakom locken. Sen ringde Helene och så grät jag lite med henne. Sen fick jag massage av en sköterska och låg och grät hela tiden. Sen ringde jag till Jonas och grät lite till honom. Sen ringde Jeanette. Då grät jag inte. Förrän John ville prata med mig. "Hej, Ingla! Har du ont?" och då brast det igen. Och nu med. Jag längtar så otroligt efter honom. Och efter att få åka hem.
Dagen idag har varit hemsk. Inte värsta sorten...men en en sjua typ på VAS-skalan. VAS-skalan kör vi stenhårt med här på sjukhuset. "Jag har ont!" säger jag och direkt kommer motfrågan lite småstöddigt "Jaja, hur högt på VAS-skalan?". Man ska alltså gradera sin smärta från ett till tio för att de ska kunna skriva ner det i sina viktiga papper. Men smärttröskeln är ju olika för alla, jag har talat om hur skeptisk jag är men dom frågar mig ändå. Och klottrar i sina papper. Men meducin får jag i alla fall. *nöjd*
Fast idag har jag gråtit väldigt mycket. Det kommer en konstig känsla över mig och så gråter jag. När jag var ut och åt lunch ringde mamma och jag hörde John i bakgrunden, dåvarjag tvungen att lägga på för det började bränna bakom locken. Sen ringde Helene och så grät jag lite med henne. Sen fick jag massage av en sköterska och låg och grät hela tiden. Sen ringde jag till Jonas och grät lite till honom. Sen ringde Jeanette. Då grät jag inte. Förrän John ville prata med mig. "Hej, Ingla! Har du ont?" och då brast det igen. Och nu med. Jag längtar så otroligt efter honom. Och efter att få åka hem.
onsdag, februari 10, 2010
Upprörda röster
Jag har fått väldigt mycket feedback på hur hemskt detta är som hänt mig, och det håller jag ju med om. Jag bara måste få lägga upp den här bilden jag fick av Sanna, som är sjukt upprörd, som lite uppmuntran i det allmänna kaoset. Det tyckte jag var sött. ^^,
För övrigt vill jag bara tacka de gamla vanliga, Carris, Jonis och ... eh ... Phillis ... [?] som har tagit turer att komma in och besöka mig, hålla handen och glo på mina slangar. Snart kommer Jonas in, då ska vi gå och köpa glass har jag bestämt! Jag fick nämligen det till efterrätt till lunchen idag, fisksoppa var det men det var mer som en välling. Men nu är jag på väg mot "riktig" mat iaf! Tjoho!
Jag har fått väldigt mycket feedback på hur hemskt detta är som hänt mig, och det håller jag ju med om. Jag bara måste få lägga upp den här bilden jag fick av Sanna, som är sjukt upprörd, som lite uppmuntran i det allmänna kaoset. Det tyckte jag var sött. ^^,
För övrigt vill jag bara tacka de gamla vanliga, Carris, Jonis och ... eh ... Phillis ... [?] som har tagit turer att komma in och besöka mig, hålla handen och glo på mina slangar. Snart kommer Jonas in, då ska vi gå och köpa glass har jag bestämt! Jag fick nämligen det till efterrätt till lunchen idag, fisksoppa var det men det var mer som en välling. Men nu är jag på väg mot "riktig" mat iaf! Tjoho!
måndag, februari 08, 2010
Länge sedan
Hej, här ligger jag på sjukhus! Igen! det hela började med att jag fick ett gallstensanfall i oktober, efter det hade jag ont i magen till och från som om ett band satt strax under bröstet och spände som bara den. Sen under höst och vinter hade jag lite ont så till och från. Sen satte det igång rejält i början av januari och på vårdcentralen konstaterade de magsår och jag fick med mig syrahämmande meducin. Den fungerade inte riktigt så jag funderade i två veckor på att åka in till akuten, till sist bestämde vi oss för att spendera en fredagskväll på akuten så Jonas skjutsade in mig den 29:e januari. Jag blev då inlaggd och röntkad dagen därpå. Läkaren jag fick var samma som jag hade i somras när jag opererade mitt utomkvädeshavandeskap, och det var tur. Det visade sig att dehade "glömt"en operationsduk i mig under den operationen som har legat och irriterat och "ätit" sig igenom tarmarna. Tjoho! Så det var bara att fläka upp sig på operationsbordet igen. Två nya ärr, 40cm amputerad tarm och en sjukhusvistelse rikare.
Nu har jag tack och lov tagit mig igenom den värsta delen av det hela, igår fick jag ta ut sonden jag har haft i näsan ner i magsäcken sedan operationen, idag fick jag börja dricka, imorgon kanske jag ska få dra ut ett till dränage...livet går framåt. Pust och stånk.
Hej, här ligger jag på sjukhus! Igen! det hela började med att jag fick ett gallstensanfall i oktober, efter det hade jag ont i magen till och från som om ett band satt strax under bröstet och spände som bara den. Sen under höst och vinter hade jag lite ont så till och från. Sen satte det igång rejält i början av januari och på vårdcentralen konstaterade de magsår och jag fick med mig syrahämmande meducin. Den fungerade inte riktigt så jag funderade i två veckor på att åka in till akuten, till sist bestämde vi oss för att spendera en fredagskväll på akuten så Jonas skjutsade in mig den 29:e januari. Jag blev då inlaggd och röntkad dagen därpå. Läkaren jag fick var samma som jag hade i somras när jag opererade mitt utomkvädeshavandeskap, och det var tur. Det visade sig att dehade "glömt"en operationsduk i mig under den operationen som har legat och irriterat och "ätit" sig igenom tarmarna. Tjoho! Så det var bara att fläka upp sig på operationsbordet igen. Två nya ärr, 40cm amputerad tarm och en sjukhusvistelse rikare.
Nu har jag tack och lov tagit mig igenom den värsta delen av det hela, igår fick jag ta ut sonden jag har haft i näsan ner i magsäcken sedan operationen, idag fick jag börja dricka, imorgon kanske jag ska få dra ut ett till dränage...livet går framåt. Pust och stånk.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)