Strimma av hopp...
Precis när jag publicerade förra inlägget så började det dundra utanför fönstret. "AHA! En motorcykel!" Tänkte jag. "Åh det lilla gullet kommer hem med mina pillertabletter!" Sen smällde det i garagedörren. Då hävde jag mig ur soffan och flög ner för trappan för att få tag i honom [det kunde ju lika gärna varit en mördare - snopet i sånt fall...] Det visade sig att han bara var hem för att hämta en jacka. Det är kallt i skogen tydligen. När jag påvisade att han faktiskt kunde tagit mina piller på en gång så tyckte han att det var väl ingen brådska. Min lilla snutt.

Jag får fokusera på att han faktiskt överaskade mig med kaffe imorse när jag degat fast i soffhörnet.