Igår körde jag i diket för första gången i mitt liv. Eller vi gled lite galant på sniskan ner i diket. Carrolajn och jag var ute och åkte på måfå och pratade om livet och hur lyckliga vi är. Jag tog en avstickare upp till där Jonas och jag brukar åka och grilla på somrarna...där långt uppe i skogen. Det visade sig att det var lite snö där. Och såklart oplogat. Vi körde fast en gång och på vägen tillbaka gled vi lite galant ner i diket. Väldigt odramatiskt. Vi försökte durra upp oss ett par gånger men till slut fick vi inse att vi satt fast och jag fick ringa efter min far. Han kom med sin baotabil och försökte dra upp oss men även han fick ringa efter hjälp. Så Anders kom med sin lilla traktor och släpade upp oss på vägen. Jag var i chocktillstånd hela kvällen.
Carros klockrena kommentar när vi klivit ur bilen i kylan:
"Tur att jag inte har rakat benen på länge!"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar