Kommunikation

Jonas ringde nyss och frågade vad jag ville ha för mat. Först fnös jag i örat på honom, med tanke på mitt förra inlägg, men gratis är gott. Sen berättade han också i förbigående att han ringde en gubbe för att köpa hans hus till oss, men gubben hade inte svarat. "Nej nej, Jonas lilla gubben! Det här måste vi ju prata om fattar du väl..." - "Varför då?" undrade han och jag menade på att vi ju faktiskt bör vara två om ett sådant beslut, kanske?

Till historien hör att vi redan varit och tittat på huset två gånger men tyckte att han låg för högt i pris så han tackade nej till vårt prisförslag och la ut det på mäklare. Nu två visningar och 150 000 senare så tyckte han att vi gott kunde få köpa det för pengarna vi pratade om...MOAHAHAHA! Men jag tycker att vårat pris fortfarande är för högt...men nu har vi makten. För ingen vill ha det där lilla skruttiga huset som bör helrenoveras för att en vettig människa ska vilja bo där. Jag säger som Thomas: "What is it with swedes and this ghaaastly furu?!" fast istället för swedes så menar jag lofötter...