Obotlig optimist

Jag sitter här och väntar otåligt på att nåt brunt och kladdigt ska bli klart att plocka ur ugnen så jag kan åka iväg med det till min vän Caroline. Nu råkar det vara så att allt tar sån jävla tid för mig. Jag skulle varit där för tio minuter sen. Inte för att det gör något men jag blir alltid så irriterad på mig själv när jag inte kan passa en tid. Jag borde ju iof vara van för när i helvete har jag egentligen passat nån tid? Men men...tur att man har äggklocka.